VMF#7 – Snedseglare

En institution brukar borga för en viss standard, en kvalitét, en ibland, charmig tidlöshet. Det ligger lite i begreppet. Vi tänker på Svenska Akademien, Dramaten, Nobelstiftelsen, diverse Universitet och lärosäten, institutioner som byggt sina varumärken under lång tid. Varumärken som är lite speciella, inte fullt lika transparenta, lite grumligare, mer ”traditionsbevarande”. Som till exempel KI, Karolinska Institutet, ett av Sveriges flaggskepp i universitetsvärlden men som just nu mest förknippas med den s.k Macchiariniaffären.

Om vi för ett ögonblick bortser från det djupt tragiska där människor drabbats och för ett kort cyniskt ögonblick ser det hela varumärkesstrategiskt kan vi konstatera att KI gör som många andra institutioner och större företag. Man låter, efter ett tag, huvuden rulla och hoppas att man sköljer ut och av skiten den vägen. Just i detta fall känns det ändå väldigt, väldigt märkligt inte bara för att väldigt många huvuden rullat vidare utan mer att så många, förhållandevis kloka, människor tagit väldigt många dåliga beslut. Samtidigt.

På nyheterna meddelar man också att KI:s blamage nu ”spiller över” på Nobelförsamlingen (annat svenskt flaggskepp) där man hade två av KI:s rektorer sittande. En representant för det senare flaggskeppet kommenterar att man vidtagit ”mått och åtgärder”, även om de berörda verkar fått besked om dessa via media, inte via Nobelförsamlingen. Uttryck som värdegrund brukar poppa upp, ett begrepp jag är lite kluven till men vet ändå att man helst inte ska köra fast på den utan hellre använda den för navigering. Men egentligen handlar det om sunt förnuft. Eller här bristen på.

KI har genom åren jobbat med ett flertal PR-konsulter. Hoppas den nuvarande har krishantering som specialdisciplin.


Dela inlägget: